publicerad: 2015
bortdömning
bort|döm·ning
substantiv
~en ~ar • felaktigt domslut som grovt missgynnar det ena laget
| Singular | |
|---|---|
| en bortdömning | obestämd form |
| en bortdömnings | obestämd form genitiv |
| bortdömningen | bestämd form |
| bortdömningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bortdömningar | obestämd form |
| bortdömningars | obestämd form genitiv |
| bortdömningarna | bestämd form |
| bortdömningarnas | bestämd form genitiv |


