publicerad: 2015
brass
1brass
substantiv
~en ~ar 1 lina till rånock2 knappast pl.; ⟨vard.⟩ hop, mängd
Singular | |
---|---|
en brass | obestämd form |
en brass | obestämd form genitiv |
brassen | bestämd form |
brassens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brassar | obestämd form |
brassars | obestämd form genitiv |
brassarna | bestämd form |
brassarnas | bestämd form genitiv |
2brass
substantiv
~et 1 mässingssektion i jazzorkester; som förled i sammansättn. äv. mässings-2 ⟨vard.⟩ hasch – Alla sammansättn. med brass- hör till 2brass 1.
Singular | |
---|---|
ett brass | obestämd form |
ett brass | obestämd form genitiv |
brasset | bestämd form |
brassets | bestämd form genitiv |