publicerad: 2015
bruksföremål
bruks|före·mål
substantiv
~et; pl. ~ • till bruk 1 föremål 1
Singular | |
---|---|
ett bruksföremål | obestämd form |
ett bruksföremåls | obestämd form genitiv |
bruksföremålet | bestämd form |
bruksföremålets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bruksföremål | obestämd form |
bruksföremåls | obestämd form genitiv |
bruksföremålen | bestämd form |
bruksföremålens | bestämd form genitiv |