publicerad: 2015
bråte
1bråte
substantiv
~n bråtar • hoptrasslad hög av träd el. ris; bröt
Singular | |
---|---|
en bråte | obestämd form |
en bråtes | obestämd form genitiv |
bråten | bestämd form |
bråtens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bråtar | obestämd form |
bråtars | obestämd form genitiv |
bråtarna | bestämd form |
bråtarnas | bestämd form genitiv |
2bråte
substantiv
~n el. ~t • skräp
Singular | |
---|---|
en bråte (ett bråte) | obestämd form |
en bråtes (ett bråtes) | obestämd form genitiv |
bråten (bråtet) | bestämd form |
bråtens (bråtets) | bestämd form genitiv |