SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
bräken
bräken [brä´ken] substantiv bräknen el. ~; pl. bräknar en orm­bunke
Singular
en bräkenobestämd form
en bräkensobestämd form genitiv
bräknen (bräken)bestämd form
bräknens (bräkens)bestämd form genitiv
Plural
bräknarobestämd form
bräknarsobestämd form genitiv
bräknarnabestämd form
bräknarnasbestämd form genitiv