publicerad: 2015
bumling
bum·ling
substantiv
~en ~ar • stor sten el. klump
Singular | |
---|---|
en bumling | obestämd form |
en bumlings | obestämd form genitiv |
bumlingen | bestämd form |
bumlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bumlingar | obestämd form |
bumlingars | obestämd form genitiv |
bumlingarna | bestämd form |
bumlingarnas | bestämd form genitiv |