publicerad: 2015
bundsförvant
bunds|för·vant
substantiv
~en ~er • kamrat, vän
| Singular | |
|---|---|
| en bundsförvant | obestämd form |
| en bundsförvants | obestämd form genitiv |
| bundsförvanten | bestämd form |
| bundsförvantens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bundsförvanter | obestämd form |
| bundsförvanters | obestämd form genitiv |
| bundsförvanterna | bestämd form |
| bundsförvanternas | bestämd form genitiv |


