publicerad: 2015
bönhöra
bön|höra
verb
‑hörde, ‑hört, pres. ‑hör • tillmötesgå bön av ngn; till bön 1,2
| Finita former | |
|---|---|
| bönhör | presens aktiv |
| bönhörs (bönhöres) | presens passiv |
| bönhörde | preteritum aktiv |
| bönhördes | preteritum passiv |
| bönhör | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bönhöra | infinitiv aktiv |
| att bönhöras | infinitiv passiv |
| har/hade bönhört | supinum aktiv |
| har/hade bönhörts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| bönhörande | |
| Perfekt particip | |
| en bönhörd + substantiv | |
| ett bönhört + substantiv | |
| den/det/de bönhörda + substantiv | |
| den bönhörde + maskulint substantiv | |


