publicerad: 2015
bönehus
böne|hus
el. bön|hus
substantiv
~et; pl. ~ bön 2 hus 1
Singular | |
---|---|
ett bönehus (ett bönhus) | obestämd form |
ett bönehus (ett bönhus) | obestämd form genitiv |
bönehuset (bönhuset) | bestämd form |
bönehusets (bönhusets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
bönehus (bönhus) | obestämd form |
bönehus (bönhus) | obestämd form genitiv |
bönehusen (bönhusen) | bestämd form |
bönehusens (bönhusens) | bestämd form genitiv |