publicerad: 2015
central
1centr·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er • huvudstation; institution el. plats för ledning el. samlad utövning av en verksamhet – De flesta sammansättn. med central- kan tänkas höra både till 1central och 2central.
Singular | |
---|---|
en central | obestämd form |
en centrals | obestämd form genitiv |
centralen | bestämd form |
centralens | bestämd form genitiv |
Plural | |
centraler | obestämd form |
centralers | obestämd form genitiv |
centralerna | bestämd form |
centralernas | bestämd form genitiv |
2centr·al
[‑a´l]
adjektiv
~t ~a • belägen i el. utgående från mitten; som utövar högsta ledningen, ledande; väsentlig: en central fråga
Positiv | |
---|---|
en central + substantiv | |
ett centralt + substantiv | |
den/det/de centrala + substantiv | |
den centrale + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de centralare + substantiv | |
Superlativ | |
är centralast | |
den/det/de centralaste + substantiv |