publicerad: 2015
central
1centr·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er • huvudstation; institution el. plats för ledning el. samlad utövning av en verksamhet – De flesta sammansättn. med central- kan tänkas höra både till 1central och 2central.
| Singular | |
|---|---|
| en central | obestämd form |
| en centrals | obestämd form genitiv |
| centralen | bestämd form |
| centralens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| centraler | obestämd form |
| centralers | obestämd form genitiv |
| centralerna | bestämd form |
| centralernas | bestämd form genitiv |
2centr·al
[‑a´l]
adjektiv
~t ~a • belägen i el. utgående från mitten; som utövar högsta ledningen, ledande; väsentlig: en central fråga
| Positiv | |
|---|---|
| en central + substantiv | |
| ett centralt + substantiv | |
| den/det/de centrala + substantiv | |
| den centrale + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de centralare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är centralast | |
| den/det/de centralaste + substantiv |


