publicerad: 2015
den
1den
[den´]
pronomen; n. det; gen. dess; pl. de el. vard. dom [dåm´]; gen. deras, objektsform dem, vard. dom 1 obetonat; självständig anv. (äv. om person som är omtalad i sammanhanget); låna mig böckerna, jag vill läsa dem; läraren kan fritt välja vilken metod den vill; han frågade om de ville följa med2 betonat; utpekande; den mannen litar jag inte på; den här pojken; det här huset; ta inte den utan en annan3 med efterföljande bisats; i gen. dens; den som lever får se; jag avundas dem (hellre än de) som fått studera; brevet riktar sig till dem (hellre än de) som har barn
| Singular | |
|---|---|
| den | grundform utrum |
| det | grundform neutrum |
| dess (dens) | genitiv |
| Plural | |
| de (dom) | grundform |
| deras | genitiv |
| dem (dom) | objektsform |
2den
[den´]
bestämd artikel; n. det; pl. de, vard. dom [dåm´] • den glada festen; det vita huset; de höga furorna
| Ordform(er) | |
|---|---|
| den, det, de, dom | |


