publicerad: 2015
dekret
de·kret
[‑kre´t]
substantiv
~et; pl. ~ • påbud, förordning
Singular | |
---|---|
ett dekret | obestämd form |
ett dekrets | obestämd form genitiv |
dekretet | bestämd form |
dekretets | bestämd form genitiv |
Plural | |
dekret | obestämd form |
dekrets | obestämd form genitiv |
dekreten | bestämd form |
dekretens | bestämd form genitiv |