publicerad: 2015
dekretera
de·kret·era
verb
~de ~t • påbjuda, förordna; självrådigt bestämma
Finita former | |
---|---|
dekreterar | presens aktiv |
dekreteras | presens passiv |
dekreterade | preteritum aktiv |
dekreterades | preteritum passiv |
dekretera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att dekretera | infinitiv aktiv |
att dekreteras | infinitiv passiv |
har/hade dekreterat | supinum aktiv |
har/hade dekreterats | supinum passiv |
Presens particip | |
dekreterande | |
Perfekt particip | |
en dekreterad + substantiv | |
ett dekreterat + substantiv | |
den/det/de dekreterade + substantiv |