publicerad: 2015
denotation
de·not·at·ion
substantiv
~en ~er • begrepps omfång; huvudbetydelse; mots. konnotation
Singular | |
---|---|
en denotation | obestämd form |
en denotations | obestämd form genitiv |
denotationen | bestämd form |
denotationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
denotationer | obestämd form |
denotationers | obestämd form genitiv |
denotationerna | bestämd form |
denotationernas | bestämd form genitiv |