publicerad: 2015
distansera
di·stans·era
verb
~de ~t • lämna bakom sig i tävling; överträffa
| Finita former | |
|---|---|
| distanserar | presens aktiv |
| distanseras | presens passiv |
| distanserade | preteritum aktiv |
| distanserades | preteritum passiv |
| distansera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att distansera | infinitiv aktiv |
| att distanseras | infinitiv passiv |
| har/hade distanserat | supinum aktiv |
| har/hade distanserats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| distanserande | |
| Perfekt particip | |
| en distanserad + substantiv | |
| ett distanserat + substantiv | |
| den/det/de distanserade + substantiv | |
distansera sig
• markera avståndOrdform(er) distansera sig


