publicerad: 2015
doge
doge
[då´∫ ljust sj‑ljud]
substantiv
~n [då´∫en el. då´djen]; pl. ~r [då´∫er el. då´djer] • högste styresman i bl.a. Venedig i äldre tid
Singular | |
---|---|
en doge | obestämd form |
en doges | obestämd form genitiv |
dogen | bestämd form |
dogens | bestämd form genitiv |
Plural | |
doger | obestämd form |
dogers | obestämd form genitiv |
dogerna | bestämd form |
dogernas | bestämd form genitiv |