publicerad: 2015
dubbel-b
dubbel-b
substantiv
dubbel‑b:et; pl. dubbel‑b:n el. dubbel‑b, best. pl. dubbel‑b:na • i notskrift
Singular | |
---|---|
ett dubbel-b | obestämd form |
ett dubbel-b:s | obestämd form genitiv |
dubbel-b:et | bestämd form |
dubbel-b:ets | bestämd form genitiv |
Plural | |
dubbel-b:n (dubbel-b) | obestämd form |
dubbel-b:ns (dubbel-b:s) | obestämd form genitiv |
dubbel-b:na | bestämd form |
dubbel-b:nas | bestämd form genitiv |