publicerad: 2015
dubbelblindtest
dubbel|blind·test
substantiv
~et; pl. ~er el. ~ 1dubbel blindtest
Singular | |
---|---|
ett dubbelblindtest | obestämd form |
ett dubbelblindtests | obestämd form genitiv |
dubbelblindtestet | bestämd form |
dubbelblindtestets | bestämd form genitiv |
Plural | |
dubbelblindtester (dubbelblindtest) | obestämd form |
dubbelblindtesters (dubbelblindtests) | obestämd form genitiv |
dubbelblindtesterna (dubbelblindtesten) | bestämd form |
dubbelblindtesternas (dubbelblindtestens) | bestämd form genitiv |