publicerad: 2015
dubbelnummer
dubbel|nummer
substantiv
‑numret; pl. ~, best. pl. ‑numren • till nummer 1,2 1dubbel
Singular | |
---|---|
ett dubbelnummer | obestämd form |
ett dubbelnummers | obestämd form genitiv |
dubbelnumret | bestämd form |
dubbelnumrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
dubbelnummer | obestämd form |
dubbelnummers | obestämd form genitiv |
dubbelnumren | bestämd form |
dubbelnumrens | bestämd form genitiv |