publicerad: 2015
durk
durk
substantiv
~en ~ar • golv i fartyg; förvaringsrum på örlogsfartyg
Singular | |
---|---|
en durk | obestämd form |
en durks | obestämd form genitiv |
durken | bestämd form |
durkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
durkar | obestämd form |
durkars | obestämd form genitiv |
durkarna | bestämd form |
durkarnas | bestämd form genitiv |