publicerad: 2015
ena
2ena
[e`na]
pronomen; mask. ene • å ena sidan; den ene vill, den andre inte; det ena med det andra lite av varje; den enes död, den andres bröd vad som är dåligt för den ene, är bra för den andre
| Singular | |
|---|---|
| ene | grundform maskulin bestämd |
| ena | grundform bestämd |
| enes | genitiv maskulin bestämd |
| enas | genitiv |
3ena
[e`na]
verb
~de ~t • göra eniga; göra till en enhet
| Finita former | |
|---|---|
| enar | presens aktiv |
| enas | presens passiv |
| enade | preteritum aktiv |
| enades | preteritum passiv |
| ena | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att ena | infinitiv aktiv |
| att enas | infinitiv passiv |
| har/hade enat | supinum aktiv |
| har/hade enats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| enande | |
| Perfekt particip | |
| en enad + substantiv | |
| ett enat + substantiv | |
| den/det/de enade + substantiv | |
ena sig
• bli enigaOrdform(er) ena sig


