publicerad: 2015
ena
2ena
[e`na]
pronomen; mask. ene • å ena sidan; den ene vill, den andre inte; det ena med det andra lite av varje; den enes död, den andres bröd vad som är dåligt för den ene, är bra för den andre
Singular | |
---|---|
ene | grundform maskulin bestämd |
ena | grundform bestämd |
enes | genitiv maskulin bestämd |
enas | genitiv |
3ena
[e`na]
verb
~de ~t • göra eniga; göra till en enhet
Finita former | |
---|---|
enar | presens aktiv |
enas | presens passiv |
enade | preteritum aktiv |
enades | preteritum passiv |
ena | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ena | infinitiv aktiv |
att enas | infinitiv passiv |
har/hade enat | supinum aktiv |
har/hade enats | supinum passiv |
Presens particip | |
enande | |
Perfekt particip | |
en enad + substantiv | |
ett enat + substantiv | |
den/det/de enade + substantiv |
ena sig
• bli enigaOrdform(er) ena sig