publicerad: 2015
enhjuling
en|hjul·ing
substantiv
~en ~ar • cykel med bara ett hjul
Singular | |
---|---|
en enhjuling | obestämd form |
en enhjulings | obestämd form genitiv |
enhjulingen | bestämd form |
enhjulingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
enhjulingar | obestämd form |
enhjulingars | obestämd form genitiv |
enhjulingarna | bestämd form |
enhjulingarnas | bestämd form genitiv |