publicerad: 2015
enhörning
en|hörn·ing
substantiv
~en ~ar • ett sagodjur med ett långt horn i pannan
| Singular | |
|---|---|
| en enhörning | obestämd form |
| en enhörnings | obestämd form genitiv |
| enhörningen | bestämd form |
| enhörningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| enhörningar | obestämd form |
| enhörningars | obestämd form genitiv |
| enhörningarna | bestämd form |
| enhörningarnas | bestämd form genitiv |


