publicerad: 2015
enväldig
en|väld·ig
adjektiv
~t ~a • som ensam har all makt
| Positiv | |
|---|---|
| en enväldig + substantiv | |
| ett enväldigt + substantiv | |
| den/det/de enväldiga + substantiv | |
| den enväldige + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de enväldigare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är enväldigast | |
| den/det/de enväldigaste + substantiv |


