publicerad: 2015
epifyt
epi·fyt
[‑fy´t]
substantiv
~en ~er • växt som sitter fäst på en annan växt utan att ta näring från den
Singular | |
---|---|
en epifyt | obestämd form |
en epifyts | obestämd form genitiv |
epifyten | bestämd form |
epifytens | bestämd form genitiv |
Plural | |
epifyter | obestämd form |
epifyters | obestämd form genitiv |
epifyterna | bestämd form |
epifyternas | bestämd form genitiv |