publicerad: 2015
erfara
er·fara
[e`r‑ el. ä`r‑]
verb
erfor, erfarit, pres. erfar • få reda på; lära känna, uppleva
| Finita former | |
|---|---|
| erfar | presens aktiv |
| erfars (erfares) | presens passiv |
| erfor | preteritum aktiv |
| erfors | preteritum passiv |
| erfar | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att erfara | infinitiv aktiv |
| att erfaras | infinitiv passiv |
| har/hade erfarit | supinum aktiv |
| har/hade erfarits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| erfarande | |


