publicerad: 2015
ertappa
er·tappa
[e`r‑ el. ä`r‑]
verb
~de ~t • gripa ngn på bar gärning; komma på ngn med ngt
| Finita former | |
|---|---|
| ertappar | presens aktiv |
| ertappas | presens passiv |
| ertappade | preteritum aktiv |
| ertappades | preteritum passiv |
| ertappa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att ertappa | infinitiv aktiv |
| att ertappas | infinitiv passiv |
| har/hade ertappat | supinum aktiv |
| har/hade ertappats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| ertappande | |
| Perfekt particip | |
| en ertappad + substantiv | |
| ett ertappat + substantiv | |
| den/det/de ertappade + substantiv | |


