publicerad: 2015
excentricitet
ex·centr·ic·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • till excentrisk 1,2
Singular | |
---|---|
en excentricitet | obestämd form |
en excentricitets | obestämd form genitiv |
excentriciteten | bestämd form |
excentricitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
excentriciteter | obestämd form |
excentriciteters | obestämd form genitiv |
excentriciteterna | bestämd form |
excentriciteternas | bestämd form genitiv |