publicerad: 2015
excentriker
ex·centr·ik·er
[eksen´trik‑]
substantiv
~n; pl. ~ • till excentrisk 2
Singular | |
---|---|
en excentriker | obestämd form |
en excentrikers | obestämd form genitiv |
excentrikern | bestämd form |
excentrikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
excentriker | obestämd form |
excentrikers | obestämd form genitiv |
excentrikerna | bestämd form |
excentrikernas | bestämd form genitiv |