publicerad: 2015
faren
faren
[fa´ren]
substantiv; best. ~; pl. farnar • en fisk
| Singular | |
|---|---|
| en faren | obestämd form |
| en farens | obestämd form genitiv |
| faren | bestämd form |
| farens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| farnar | obestämd form |
| farnars | obestämd form genitiv |
| farnarna | bestämd form |
| farnarnas | bestämd form genitiv |


