publicerad: 2015
fason
fas·on
[‑o´n]
substantiv
~en ~er • form; sätt, skick; i pl. äv. (dåligt) uppträdande: vad är det för fasoner?
| Singular | |
|---|---|
| en fason | obestämd form |
| en fasons | obestämd form genitiv |
| fasonen | bestämd form |
| fasonens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| fasoner | obestämd form |
| fasoners | obestämd form genitiv |
| fasonerna | bestämd form |
| fasonernas | bestämd form genitiv |


