publicerad: 2015
finlirare
fin|lir·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑lirarna • ⟨vard.⟩ finlir
Singular | |
---|---|
en finlirare | obestämd form |
en finlirares | obestämd form genitiv |
finliraren | bestämd form |
finlirarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
finlirare | obestämd form |
finlirares | obestämd form genitiv |
finlirarna | bestämd form |
finlirarnas | bestämd form genitiv |