publicerad: 2015
finlandssvenska
fin·lands|svenska
substantiv
~n ‑svenskor 1 knappast pl.; en variant av svenska som talas i Finland2 svenskspråkig finländska
| Singular | |
|---|---|
| en finlandssvenska | obestämd form |
| en finlandssvenskas | obestämd form genitiv |
| finlandssvenskan | bestämd form |
| finlandssvenskans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| finlandssvenskor | obestämd form |
| finlandssvenskors | obestämd form genitiv |
| finlandssvenskorna | bestämd form |
| finlandssvenskornas | bestämd form genitiv |


