publicerad: 2015
forsfarare
fors|far·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑fararna fors 2fara
Singular | |
---|---|
en forsfarare | obestämd form |
en forsfarares | obestämd form genitiv |
forsfararen | bestämd form |
forsfararens | bestämd form genitiv |
Plural | |
forsfarare | obestämd form |
forsfarares | obestämd form genitiv |
forsfararna | bestämd form |
forsfararnas | bestämd form genitiv |