publicerad: 2015
fort
2fort
[fårt´]
substantiv
~et; pl. ~ • permanent befäst stödjepunkt, fäste
Singular | |
---|---|
ett fort | obestämd form |
ett forts | obestämd form genitiv |
fortet | bestämd form |
fortets | bestämd form genitiv |
Plural | |
fort | obestämd form |
forts | obestämd form genitiv |
forten | bestämd form |
fortens | bestämd form genitiv |