publicerad: 2015
fortkörare
fort|kör·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑körarna • till 1fort körare 1
Singular | |
---|---|
en fortkörare | obestämd form |
en fortkörares | obestämd form genitiv |
fortköraren | bestämd form |
fortkörarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fortkörare | obestämd form |
fortkörares | obestämd form genitiv |
fortkörarna | bestämd form |
fortkörarnas | bestämd form genitiv |