publicerad: 2015
framkallare
fram|kall·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑kallarna • framkallningsvätska
Singular | |
---|---|
en framkallare | obestämd form |
en framkallares | obestämd form genitiv |
framkallaren | bestämd form |
framkallarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
framkallare | obestämd form |
framkallares | obestämd form genitiv |
framkallarna | bestämd form |
framkallarnas | bestämd form genitiv |