publicerad: 2015
fredsuppgörelse
freds|upp·gör·else
substantiv
~n ~r • till uppgörelse 2 fred 1
Singular | |
---|---|
en fredsuppgörelse | obestämd form |
en fredsuppgörelses | obestämd form genitiv |
fredsuppgörelsen | bestämd form |
fredsuppgörelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fredsuppgörelser | obestämd form |
fredsuppgörelsers | obestämd form genitiv |
fredsuppgörelserna | bestämd form |
fredsuppgörelsernas | bestämd form genitiv |