SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
frid
frid substantiv ~en lugn, rorätt att vara o­antastad​ – I sammansättn. frid-, frids-; de flesta så­dana sammansättn. hör till frid 1.
Singular
en fridobestämd form
en fridsobestämd form genitiv
fridenbestämd form
fridensbestämd form genitiv