publicerad: 2015
fridstörare
frid|stör·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑störarna frid 1 2störa
Singular | |
---|---|
en fridstörare | obestämd form |
en fridstörares | obestämd form genitiv |
fridstöraren | bestämd form |
fridstörarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fridstörare | obestämd form |
fridstörares | obestämd form genitiv |
fridstörarna | bestämd form |
fridstörarnas | bestämd form genitiv |