publicerad: 2015
frågare
fråg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. frågarna 2fråga
Singular | |
---|---|
en frågare | obestämd form |
en frågares | obestämd form genitiv |
frågaren | bestämd form |
frågarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
frågare | obestämd form |
frågares | obestämd form genitiv |
frågarna | bestämd form |
frågarnas | bestämd form genitiv |