SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
frågare
fråg·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. frågarna 2fråga
Singular
en frågareobestämd form
en frågaresobestämd form genitiv
frågarenbestämd form
frågarensbestämd form genitiv
Plural
frågareobestämd form
frågaresobestämd form genitiv
frågarnabestämd form
frågarnasbestämd form genitiv