publicerad: 2015
fräta
1fräta
verb
frätte frätt • upplösa och förstöra; tära
Finita former | |
---|---|
fräter | presens aktiv |
fräts (frätes) | presens passiv |
frätte | preteritum aktiv |
frättes | preteritum passiv |
frät | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fräta | infinitiv aktiv |
att frätas | infinitiv passiv |
har/hade frätt | supinum aktiv |
har/hade frätts | supinum passiv |
Presens particip | |
frätande | |
Perfekt particip | |
en frätt + substantiv | |
ett frätt + substantiv | |
den/det/de frätta + substantiv |
2fräta
substantiv
~n frätor • frätskada
Singular | |
---|---|
en fräta | obestämd form |
en frätas | obestämd form genitiv |
frätan | bestämd form |
frätans | bestämd form genitiv |
Plural | |
frätor | obestämd form |
frätors | obestämd form genitiv |
frätorna | bestämd form |
frätornas | bestämd form genitiv |