publicerad: 2015
fullmaktsinnehavare
full·makts|inne·hav·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑innehavarna fullmakt innehavare
Singular | |
---|---|
en fullmaktsinnehavare | obestämd form |
en fullmaktsinnehavares | obestämd form genitiv |
fullmaktsinnehavaren | bestämd form |
fullmaktsinnehavarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fullmaktsinnehavare | obestämd form |
fullmaktsinnehavares | obestämd form genitiv |
fullmaktsinnehavarna | bestämd form |
fullmaktsinnehavarnas | bestämd form genitiv |