publicerad: 2015
fumla
fumla
verb
~de ~t • bära sig oskickligt el. tafatt åt
Finita former | |
---|---|
fumlar | presens aktiv |
fumlas | presens passiv |
fumlade | preteritum aktiv |
fumlades | preteritum passiv |
fumla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fumla | infinitiv aktiv |
att fumlas | infinitiv passiv |
har/hade fumlat | supinum aktiv |
har/hade fumlats | supinum passiv |
Presens particip | |
fumlande |