SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
fälla
1fälla substantiv ~n fällor an­ordning för fångst av djur; äv. bildl.
Singular
en fällaobestämd form
en fällasobestämd form genitiv
fällanbestämd form
fällansbestämd form genitiv
Plural
fällorobestämd form
fällorsobestämd form genitiv
fällornabestämd form
fällornasbestämd form genitiv
2fälla verb fällde fällt få att falla el. sjunka i­hoptyget fällerfälla tårar gråtaen fällande dom en dom som förklarar den an­klagade skyldig​ – Nästan alla sammansättn. med fäll- hör till 2fälla 1.
Finita former
fällerpresens aktiv
fälls (fälles)presens passiv
fälldepreteritum aktiv
fälldespreteritum passiv
fällimperativ aktiv
Infinita former
att fällainfinitiv aktiv
att fällasinfinitiv passiv
har/hade fälltsupinum aktiv
har/hade fälltssupinum passiv
Presens particip
fällande
Perfekt particip
en fälld + substantiv
ett fällt + substantiv
den/det/de fällda + substantiv
den fällde + maskulint substantiv
fälla ihop göra mer kompakt: ​fälla i­hop trädgårds­stolen
Infinita formeratt fälla ihopinfinitiv aktivPresens participihopfällandePerfekt participen ihopfälld + substantivett ihopfällt + substantivden/det/de ihopfällda + substantivden ihopfällde + maskulint substantiv
fälla upp fälla ut
Infinita formeratt fälla uppinfinitiv aktivPresens participuppfällandePerfekt participen uppfälld + substantivett uppfällt + substantivden/det/de uppfällda + substantivden uppfällde + maskulint substantiv
fälla ut fälla ut el. utfälla koppar genom elektrolysbringa till mer aktivt läge: ​fälla ut trädgårds­stolen
Infinita formeratt fälla utinfinitiv aktivPresens participutfällandePerfekt participen utfälld + substantivett utfällt + substantivden/det/de utfällda + substantivden utfällde + maskulint substantiv