publicerad: 2015
föra
föra
verb
förde, fört, pres. för • leda; äv. bildl.: fången fördes till cellen; föra protokoll; föra dagbok
| Finita former | |
|---|---|
| för | presens aktiv |
| förs (föres) | presens passiv |
| förde | preteritum aktiv |
| fördes | preteritum passiv |
| för | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att föra | infinitiv aktiv |
| att föras | infinitiv passiv |
| har/hade fört | supinum aktiv |
| har/hade förts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förande | |
| Perfekt particip | |
| en förd + substantiv | |
| ett fört + substantiv | |
| den/det/de förda + substantiv | |
| den förde + maskulint substantiv | |
föra bort
• föra bort el. (sällan) bortföra en fångeInfinita former att föra bort infinitiv aktiv Presens particip bortförande Perfekt particip en bortförd + substantiv ett bortfört + substantiv den/det/de bortförda + substantiv den bortförde + maskulint substantiv
föra in
• leda in: föra in el. införa vapen i landet; han förde in henne i salongen
föra om
• föra om el. omföra en summa
föra samman
• föra samman el. sammanföra två personerInfinita former att föra samman infinitiv aktiv Presens particip sammanförande Perfekt particip en sammanförd + substantiv ett sammanfört + substantiv den/det/de sammanförda + substantiv den sammanförde + maskulint substantiv
föra sig
• uppträda i umgängeslivetOrdform(er) föra sig
föra upp
• sätta upp, skriva in: föra upp el. uppföra beloppet i vänstra kolumnenInfinita former att föra upp infinitiv aktiv Presens particip uppförande Perfekt particip en uppförd + substantiv ett uppfört + substantiv den/det/de uppförda + substantiv den uppförde + maskulint substantiv
föra ut
• särsk. föra ur landet: endast en begränsad mängd valuta får föras ut el. (sällan) utföras
