SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
förarsäte
för·­ar|­säte substantiv ~t ~n äv. bildl.; ​till säte 2; ​sitta i förar­sätet äv. vara i ledande ställning
Singular
ett förarsäteobestämd form
ett förarsätesobestämd form genitiv
förarsätetbestämd form
förarsätetsbestämd form genitiv
Plural
förarsätenobestämd form
förarsätensobestämd form genitiv
förarsätenabestämd form
förarsätenasbestämd form genitiv