publicerad: 2015
förarsäte
för·ar|säte
substantiv
~t ~n • äv. bildl.; till säte 2; sitta i förarsätet äv. vara i ledande ställning
Singular | |
---|---|
ett förarsäte | obestämd form |
ett förarsätes | obestämd form genitiv |
förarsätet | bestämd form |
förarsätets | bestämd form genitiv |
Plural | |
förarsäten | obestämd form |
förarsätens | obestämd form genitiv |
förarsätena | bestämd form |
förarsätenas | bestämd form genitiv |