publicerad: 2015
förbränna
för·bränna
verb
förbrände, förbränt, förbränd n. förbränt, pres. förbränner • låta undergå oxidation el. annan reaktion under värmeutveckling, elda upp
| Finita former | |
|---|---|
| förbränner | presens aktiv |
| förbränns (förbrännes) | presens passiv |
| förbrände | preteritum aktiv |
| förbrändes | preteritum passiv |
| förbränn | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förbränna | infinitiv aktiv |
| att förbrännas | infinitiv passiv |
| har/hade förbränt | supinum aktiv |
| har/hade förbränts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förbrännande | |
| Perfekt particip | |
| en förbränd + substantiv | |
| ett förbränt + substantiv | |
| den/det/de förbrända + substantiv | |


